Pachydactylus montanus.
En släkting till den mer välkända Tigergeckon, Pachydactylus tigrinus. Dessutom betydligt ovanligare.
P montanus tillhör en undergrupp i den stora Pachydactylusfamiljen som brukar sammanfattas som serval/weberi-gruppen.
Det är en grupp med små klipplevande Pachydactylusarter som sinsemellan är likartade i storlek, form och levnadssätt.
Ursprungligen kommer den här geckon från Sydafrika och Karasbergen. Den hör hemma i klippöken och gillar därmed värme(mellan 30 och 35 grader och lokalt upp till över 40 grader) och torrt klimat. Den är mest aktiv på natten men solar sig gärna under en spotlight på dagen.
Storleksmässigt är de som sagt inga jättar. Den totala längden på en vuxen ödla är runt decimetern.
Lämplig mat är syrsor, mjölmask, kackerlackor, flugor, bananflugor och små fjärilar. De har en förhållandevis stor aptit så man får vara beredd på att de kräver massor av mat.
Det är en riktigt rolig liten ödla att sitta och betrakta. Nyfikna, snabba och sociala. De "pratar" med varandra genom ett knarrande läte som är mycket speciellt.
Skötselmässigt är de bland de enklaste man kan tänka sig. Vatten två-tre gånger i veckan(lätt dusch) och mat varje eller varannan dag. All mat ska naturligtvis vara ordentligt kalkad. | 
